embysliv.blogg.se

Detta blir nog det sista inlägget på denna blogg, om ni vill fortsätta läsa om vårt liv kan ni göra det på http://sladdismamma.blogspot.se/ 

 

Meningen var att jag ville skriva om graviditeten, och den är ju i och med Lilys födelse slut!

Det känns bra..jag har haft en jobbig graviditet och det varade in i det sista.

Jag kan dock känna lycka över den, att det ändå blev så bra tillslut och att jag har fått uppleva det en gång till i livet hur jobbigt och hur jävla dåligt jag än mådde. "Man glömmer ju så fort" som det brukar heta.

Vet inte om jag skulle palla en till även om det ibland lockar med fler barn haha. Gud så knäpp man är egentligen?!

 

Jag vill säga till dig min älskling, världens finaste pappa och världens bästa partner att utan dig vet jag inte om jag hade tagit mig igenom detta. Du har från första stund styrt upp ALLT hemma och ikring graviditeten som jag inte har klarat av. Du har stått vid min sida och förstått hur illa det ibland har varit. Jag har aldrig behövt känna mig ensam i detta eller känt mig stressad över att inte orka. Du har ställt upp på mina barn till 110% (vilket du alltid gör) då jag inte har klarat det och för det är jag dig evigt tacksam. Du var underbar och en klippa under förlossningen och jag kände aldrig att jag var rädd eller att det var för jobbigt, jag var bara så oerhört glad att vi skulle få se vår dotter..att du skulle få bli pappa :).

Jag älskar dig gränslöst!

 

Har min sambo skrivit om i detalj på sin blogg http://embyspappa.blogg.se/ .

Jag har klurat på hur jag ska förklara det största man är med om i livet. När ens barn föds.

När min son föddes blev det akut snitt, när min äldsta dotter föddes blev jag igångsatt (som förstagångsföderska eftersom jag snittats tidigare) och det tog en eeeeeeeeeeeeeevighet innan hon såg dagens ljus. Närmare 56h!

 

Den här gången blev det tillslut igångsättning eftersom hinnsvepningen torsdag den 7/11 inte ledde till nånting helt enkelt. Jag var bara öppen ca2cm och tappen ca 1-2 cm utplånad.

Inget hände mer än att jag fick lite småvärkar så nästa dos av cytotec fick jag kring 11. Det stod fortfarande stilla men något tätare värkar fick jag iaf.

Vi fick rum 9 på BB och man beslutade att inte ge mig fler doser (man kan få upp till 8st) utan avvakta och se vad som kunde hända. Jag fick dock mer och mer ont ju längre tiden fick, och vid 16tiden kände jag att jag ville ha smärtlindring. Det som erbjöds till mig var bad och sterila kvaddlar.

Jag valde att hoppa i badet. Värkarna var jobbiga och jag kände att det  inte eg. hjälpte så mycket med badet. Dessutom gick det ju inte å få sådär riktigt varmt som jag är van med, och när jag steg upp ur badet med ca 1-2 min mellan pinvärkarna frös jag så mycket att jag trodde jag skulle tuppa av.

Min älskade sambo var underbar hela tiden och hjälpte mig med andningen och hålla handen, massage och peppande ord och omfamningar. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan honom där. Lycka över att ha en sån underbar partner.

Fortsatte att andas på förlossningsrummet och ta varje värk minut för minut, kändes dock jobbigare ju längre tiden gick och jag sa ja till 2st kvaddlar  (sterilt vatten som sprutas in under huden) på ryggen. Jag kan såhär efteråt säga F Y F A N  det är den värsta smärtan jag någonsin känt...jag bokstavligen skrek rakt ut och grät av smärta!, blev fan chockad över hur ont det faktiskt gjorde!! :O Dock hjälpte dem efter några minuter och smärtan i ryggen blev faktiskt bättre. Men nä det var nog inte värt det ändå.

Jag blev rullad i rullstol till vårt rum på BB igen för att åter avvakta tätare och starkare värkar. Det blev några timmar med jobbiga värkar som bara kändes mer och mer och kom tätt och smärtade hela värkarna. Det var en underbar barnmorska som hjälpte oss att ta värkarna, för nu kunde Tobias bara bistå med sin hand som jag kramade för varje värk för jag var tvungen å bara koncentrera mig på att andas och se fram emot en minut utan värk.

Det var riktigt jobbigt.

Jag mins att jag tänkte " såhär ont ska det inte göra om inget har hänt" jag längtade efter lustgas och EDA. Tillslut stod jag inte ut längre och barnmorskan kollade status kring 19 tiden.

JAG VAR ÖPPEN 5CM och vid värk ca7!

Hon viskade till Tobias att "nu blir det barn". Lycka....över att få det tyngre drogerna tänkte jag medans älsklingen grät av lycka över att bäbisen skulle komma :).

Jag gick (medans barnmorskan körde rullstolen bakom mig) mot förlossningen. Fick 3 värkar på vägen och hann tänka "tänk om barnet kommer ut på vägen".

Väl framme på förlossningsrummet slet jag åt mig lustgasen och tror inte jag slutade andas i masken förrän jag krystade ut vår dotter.

Jag bad om EDA men tänkte för mig själv "jag kommer inte hinna få det..det här går för fort" och jag hade rätt. Jag blev lagd på sidan för att förbereda för EDA´n men jag fick krystvärkar och kunde inte hålla tillbaka. Jag fick snabbt lägga mig på rygg för att inte bäbisen skulle dimpa i golvet. Jag kan ärligt säga att jag inte har en aning om hur många gånger jag krystade eller hur länge det tog innan jag kände att hon var på väg ut och Tobias såg hennes huvud, men tillslut var hon bara där.....skrek till lite och lades på min mage varm och blöt...klockan var 20.11. Hon var det finaste vi sett och lyckan var total.

Narkosläkaren hade vänt utanför dörren då han hört hur jag krystade ut henne.

Jag måste säga att jag är oerhört stolt över mig själv hur jag lyckades på endast bad, 2 kvaddlar och lite lustgas föda ut vår bäbis på 4080g och 52cm.

 

Såhär efteråt känns det som att man vill göra om allt! Om och om igen..

 

 

 

 

Tänk vad tiden går fort när man INTE är gravid!

Igår blev vår sessa 1v.

Det går bra här hemma, vi är såklart trötta och lite på helspänn hela tiden men hon är så snäll, lugn och lätt att ha å göra med så vi får väl njuta så länge det varar ;).

Jag har inte hunnit/orkat blogga om förlossningen än, men om ni vill läsa om den ur min sambos synvinkel har han bloggat massor och innehållsrikt om den på http://embyspappa.blogg.se/ .

Jag ska skriva min version om värkar, smärta, känslor och den lycka när hon kom ut!

Nu ska jag gosa med Lily (hon ligger och hickar..precis som i magen).

Med raketfart!

Jag ska blogga om hela förlossningen när jag har samlat mina tankar och minnen kring den.

Har kommit hem för 2dagar sedan och är såklart överlyckliga men trötta, så håll ut ;)

 

Ja. Det bidde ett till inlägg.

Jag hade väldigt ont igår hela dagen, kunde nästan inte gå alls eller sitta eller ligga.

Började ju klocka värkarna och de höll i sig till em. Sen avtog de typ helt! Igen.

Kvällen kom, natten kom. Gick å la mig kring 23 och vaknade kl1 av smärta och att jag var kissnödig.

Gick på toaletten och gick å la mig igen utan att kunna somna om såklart.

Kl2 känner jag att det rinner till. Tänder lampan och en "pöl" av halv handflatas storlek med lite brunaktig vätska i sängen. Jag ruska i Pappi.. -Jag tror vattnet kanske har gått..eller nåt? Pappi mumlade nåt och snarkade vidare.

Jag steg upp drack varm mjölk, åt en satsumas och funderade på vad jag skulle göra. Tänkte att jag väntar och ser. La mig i sängen och måste nog ha somnat vid 4 för att sedan vakna 5 av värk och dropp. Ringde förlossningen, de bad mig komma på koll så vi åkte in 5.45.

Kurva kördes, förmodligen var det inte vattnet, status koll AAJJJJ 1cm kvar av livmodertapp samt öppen ca 2cm. Bara att åka hem och invänta morgondagen. Jag har blivit LOVAD att få komma in på bedömning av ev hjälp på traven/igångsättning, jag kommer inte lämna stället känner jag.

Vi åt frukost vid 8 och sen sov vi till 11. jag har inte fått mycket sömn sista tiden och känner mig spyfärdig rent ut sagt.

Idag är det FARSDAG, och inte ens frukost på sängen lyckades jag klämma in till min kärlek. Vi får helt enkelt göra det bästa av situationen och längta vidare efter vår dotter.

Världens bästa pappa kommer du bli älskling och redan nu är du världens bästa bonuspappa <3

Det blir ett inlägg per dag nu tills Emby föds.

Jag hoppas detta är det sista och att det sen dröjer några dagar tills ni ser mig igen ;)

Nu har det gått 48 timmar sen hinnsvepningen gjordes.

Jag har sovit sådär i natt haft ont men inga regelbundna värkar dock. Fasen att det stannade av sådär...vi känner oss på nåt sätt besvikna men man kan inte påverka naturen tyvärr. Vi hade nog trott att vi skulle få barn igår eller idag (än är ju inte det försent dock), men vore rätt coolt om det blev imorgon på farsdag! <3

Steg upp 6 och åt frukost. Insåg att jag har mycket mer ont idag än igår, känns som ändå bra.

Har vankat omkring då det har varit för jobbigt att sitta (sitta gör riktigt ont ibland) men insett att detta också smärtar en hel del så jag kryper lite ur skinnet idag känns det som.

Har inte orkat räkna sammandragningarna/värkarna för det känns som att det inte riktigt kommit igång än.

Bara därför kommer en rejäl nuuuuuuu...... klockade den och den visa på ca1 minut, får se när nästa kommer.

Mamma har varit här och hälsat på en stund, nice med lite sällskap även om man inte orkar mycket, jag blir så andfådd av att prata.

Jag slängde i en tvättmaskin i brist på annat och har faktiskt lyckas hänga den. Det doftar så gott av nytvättat!

Piappi jobbar till 15 så han är snart hemma och dessutom ledig imorgon så då kan vi bara slappna av och invänta nästa steg. Vad nu det blir? Antingen att det sätter igång eller att vi åker in på måndag. Jag kommer ringa kl6 för att få en tidig tid :P

Mätte magomfånget igår, visade ca 119cm (magen står rätt ut). Mamma kallar den ölkaggen ;)

Ska bli intressant och se hur lång tid det tar å komma i sina "smalkläder". Man får nog investera i en "mellangarderob" med lite knubbiskläder.

Nu kommer en till värk/sammandragning.......den varade i lite mer än en minut och kom ca 11 minuter efter den första. Kanske dags att börja klocka nu då?!

Har tagit en bild på magen i morse. Hoppas på att det blir den sista!

 

 

Nu har det snart gått ett dygn efter hinnsvepningen gjordes.

Från det att vi kom hem (kring 14) så hade jag värkar var 8/10 minut tills jag tog "sovdosen" (panodil, bricanyl och sömntablett) kring 22.30. Då stannade ALLT av!

Jag hade tänkt ringa innan jag tog tabletterna för jag fick blödning och funderade lite över värkarna eftersom de var rätt täta ändå, men jag valde att avvakta.

Sömntabletten hade nog bra effekt för jag somna fort. MEN kl1 vaknade jag piggare än någonsin!

Va fint att det gav mig ca 2h sömn... dessutom hade jag jorden jävla skakningar (vilka fortfarande i skrivande stund sitter i) i hela kroppen och hög puls (biverkning av bricanyl).

Gick upp vankade fram och tillbaka, ont överallt, pigg, slog på tv:n, kl3 ringde jag förlossningen som de tyckt att jag skulle göra om jag inte fick sova.

Info/alternativ jag fick: Kom in och få starkare "sovdos" sov här i några timmar, duscha vila det du kan hemma och invänta nya värkar (det kan ta tid), blödningen var inget att fundera över det blir så vid hinnsvepning.

Mitt beslut: Stanna hemma och försöka vila samt invänta nya värkar, kommer de inte ska vi ringa på måndag och då får man ta nya tag, andra tag, för hon SKA UT!

Gick å la mig, tänkte vafan jag kanske somnar en stund, och jag har väl slumrat till några gånger fram till 7.

Känns som att det blir en lååång dag, eventuellt en lååång helg.

Återkommer!

 

Och jag var helt slut när jag vakna kl5.

Ont, trött, ledsen, slut, grät blää.

Ringde förlossningen och fick tid 11.20 på spec.mödra för en koll.

Läkaren gjorde en gyn undersökning och ta mig tusan, livmodertappen var inte helt omogen utan glädjande nog fick hon in 2 fingrar och gjorde en hinnsvepning...AAAAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJJ!

Men det var precis det jag ville.

Lite fakta om detta:

 

 

 

 

..kan det månne vara det sista?

Barnmorskan verkar tycka lite synd om mig när hon ser mig stappla fram.

Vi mätte magen maggan..den mäter 40 nu! jisses den är stor haha. Ungefär såhär ser min kurva ut  de senaste veckorna.

 

Mitt blodtryck var bra som vanligt 110/80.

Emby ligger högt upp för tillfället. Det är jobbigt och magen är stenhård låååånga stunder flera timmar ibland.

Dock mår hon prima där inne :) Hjärtljuden varierade mellan 140-160 och det  är bra att det är variation.

Bokade en ny tid för koll den 14e om det inte satt igång, men hon ville att jag skulle ringa på måndag så vi får se hur jag mår och om jag står ut längre. Känns nu som att jag vill kämpa tills det sätter igång på vanligt vis men det är väldigt fysiskt och psykiskt tungt emellanåt så vi får se. Om jag står ut (och hon inte har kommit) kommer jag bli igångsatt tisdag den 19e med hjälp av hinnsvepning som det verkar, mer om detta kan jag skriva en annan gång för nu hoppas vi på VÄRKAR eller att vattnet går!

Älsklingen är lika underbar som alltid och gör ALLT för att jag ska må så bra som möjligt. Du är BÄST och kommer bli en underbara pappa! <3

 

Och i natt har jag känt en RIKTIG förvärk.

Jäklar i min låda den tog i från topp till botten och gjorde ont, gick inte att dra djupa andetag så jag fick smygträna på att andas lite "högre" upp. In genom näsan och pusta ut genom halvslutna läppar. Den släppte efter ca 1-2 min och jag somnade om. Har förresten sovit bra, var upp kl4 å kissa och vaknade av värken efter det nån gång mellan 4-6 typ sen vaknade jag av alarmet som ringde kl6.50 ghaa jag sov så sjukt gott då! VILLE INTE STIGA UPP, men barnen ska till skolan och de är trötta efter lovet så det var bara att masa sig upp. Väl uppe är det ju helt ok, jag är morgonmänniska.

Känner av min ömma magge idag faktiskt. Kanske är det på g nu? Kanske det inte blir att jag går över tiden?! Man kan ju alltid hoppas ;) å jävl..vad vi hoppas!

Och grattis säger vi till dagens namnsdagsbarn..pappi TOBIAS! Jag älskar dig <3

Idag är det alltså lördag och igår var vi på HB koll på MVC. Det hade stigit till 122 på en vecka så det känns ju inte annat än underbart! Fortsätter med Blutsaft och annan järnrikt.

Fick prata av mig lite också, känns en aning tungt nu sista tiden. Det är lite mer än en vecka kvar och det är verkligen inte länge i tid men tiden går så ohyggligt sakta när man har ont och inte kan ta sig någonstans på dagarna då jag är ensam. Jag vet att jag tjatar om detta titt som tätt men det är verkligen jobbigt både fysiskt och psykiskt. Man är ju glad och förväntansfull men ändå så trött och less på alla krämpor. Barnmorskan bekräftade att jag inte får gå över mer än till v41 och det kändes ju inte direkt sämre :) Så vår dotter bör komma inom 2,5 vecka som senast. Jag hoppas verkligen jag slipper bli igångsatt den här gången men det är bättre än att det dröjer ännu längre!

Idag ska vi till graven och tända ljus för FELIX <3

 

på gallsyrorna i blodet visade på ICKE förhöjda värden! gud så skönt... :D

Så nu är det bara att klia på (är väl min vanliga klåda samt vätska i fötter och händer) och invänta förlossning utan att oroa sig..över att det ska va nåt med levern iaf ;)

Ska kolla upp HB´t på fredag så att det har gått upp, för vem vill föda trött och utan blod liksom?

2veckor kvar till BF och jaa det känns ändå länge haha för jag är fan övertygad om att jag kommer gå över tiden. Hur kommer inte längtan kännas då? ghaaa....kom nu bäbis!

Känner mig STOR!

I natt var det dags att ställa om klockorna.

Jag vaknade kl3 (ny tid 2) och somnade inte om förrän vid 6.

Vid 4 var jag uppe och värmde mjölk med en liten klick honung.

Igår snöade det så vackert. Idag hänger det regn i luften.

I morgon är det 2v kvar till BF, jag fruktar att det blir 4.

Emby fortsätter hicka i maggen när jag har ätit och nån gång emellan :)

Har hällt i mig blutsaft och tuggat broccoli i några dagar så det känns som att jag är något piggare.

Får se om barnmorskan ringer imorgon om leverprovet. Hoppas allt är bra. Kan känna att jag oroar mig lite över detta och igår har det fasen börjat klia under fötterna och i händerna vilket är vanligt om man har förhöjda värden. Kan ju vara att jag har vätska och att det stasar när jag inte klarar av att röra mig nästan nåt alls.

Får helt enkelt vänta vackert på resultatet.

Mamma (momme) håller på att styra upp en sån fin himmelsäng till lillan.

Ledsen att bilden inte är bättre än såhär men jag låg i sängen när jag fotade så den blev lite sned ;)

Blir ny bild då allt är klart :)

 

 

 

 

Vi hade som sagt tid på MVC igår.

Jag hade ont, var trött men det känns som alltid bättre då man varit där och fått svar på diverse prover, pratat av sig och lyssnat på Embys hjärtljud :)

Passade på att vaccinera mig mot influensan som vi gravida rekommenderas att göra (känner av detta idag som influensasymtom med ont i kroppen osv).

Blodtryck bra 110/80, vikt varken mer eller mindre, livmodern mätte 37cm och följer sin kurva (jag har stor magge), bäbisen ligger helt fixerad och det känns kan jag meddela.

Dock hade jag fått lågt HB igen.. 107, inte så bra men det förklarar nog att jag kunnat toksova på dagarna och eftermiddagarna senaste tiden. Älsklingen tog med sig storasyster på ICA och handlade blutsaft och broccoli samt att jag tar någon järntablett för att öka på detta värde inför förlossningen.

Jag har ju haft stora problem med klåda (överallt på kroppen) senaste tiden, och barnmorskan ville att jag skulle ta leverprov för att se om värdet av gallsyror i blodet är för höga. Sagt och gjort fastade från igår kl24 och åkte dit kl7.45 och lämnade blodprov. Ljuvligt att komma hem efter detta och koka sig en stor kopp te med honung och äta sin lilla skål med yoghurt, hemgjorda müsli och äppelbitar, samt ta 2 panodil mot värken i kropp och fogar!

Bara att invänta provsvaren som förhoppningsvis kommer på måndag, och ev. blir det ett besök på MVC igen till veckan. Vi har börjat sova med lillans snuttetrasa för att den ska lukta oss :) Kom nu lilla tösen!

 

En vecka till att stryka i kalendern.

Ärligt talat..ni anar inte hur trögt det går.

I natt var en helvetesnatt med värk och kli överallt. Jag sov till 4.15 lite sådär till och från men sen gick det inte att somna om så jag gick upp och åt frukost kl6. Pappi vaknade kl5, tror att han börjar förbereda sig på vad som komma skall han också, men han har ju en förmåga att lägga sig ner och somna innan huvudet når kudden :).

Kidsen väcktes kl7 och kl8 när de gick till skolan la jag mig och somna om!!!! till 11.30!!!!! UNDERBART.

Ni vet hur trött och borta man är när man somnat om...inga undantag för min del.

Jag tvättar en maskin tvätt och ska ev. försöka mig på att städa stora toaletten..vi får se om jag orkar eller om jag prioriterar bada badkar och slöa ist.

Imorgon är det föräldragruppen sista gången, och på torsdag ska vi till MVC.

Vet inte om jag har så mycket förvärkar än, tror nog att det är mest fogarna som spökar.

Jag har rätt många sammandragningar vissa dagar.

Ibland har jag molande värk samtidigt som sammandragning men det är inte ofta och går att räkna på en hand.

Jag är rätt säker på att jag kommer märka då det sätter igång med minsta lilla "rätt" värk. Jag har låg smärttröskel och gnäller för minsta lilla. Nåja bara det finns lustgas och EDA ska nog allt gå enligt min erfarenhet.

För någon vecka sen tänkte jag massor på förlossningen. Kan månne ha varit att jag och Pappi såg alla avsnitt av "en unge i minuten" men nu har jag som slutat tänka så mycket på hur när var varför om utifall det ska bli av!

 

 

Det har snöar och ligger lite vitt kvar på marken blandat med vackra höstlöv och grönt gräs:). 

Det är vacker och kallt. 

Jag har en vinterjacka som jag dock inte kan stänga haha men en STOR scarf som jag kan knyta och låta hänga ner över maggen. Får funka i några veckor till (det ska bli varmare till veckan och dessutom nästan aldrig iväg). 

Igår var hela la'Familia och storhandlade. Tack Ica Maxi för att det finns pallar uppsatta på stolpar lute var stans i butiken..jag var död efter den drabbningen. 

Har en bebis som ligger och gnider/gnager med huvudet nedåt och igår em/kväll och inatt var det nära att jag gav upp!! jäv..vad det gör ont i fogarna nu. Jag ligger vaken på nätterna och tänker 'orkar jag detta 3v till..5 om jag har otur?!..eller ska jag överväga att sättas igång vilket jag har erfarenhet av och vilken var sådär.. Det tog över 50h!' 

Idag söndag tänkte jag baka bullar med kidsen. 

På tisdag går vi in i grav. vecka 38. 

Det handlade föräldrautbildningen om idag.

Mycket info att ta in även för en som jag som har 2 barn sedan tidigare.

Mitt första barn kunde jag inte amma alls. Han föddes för tidigt och det var för mycket omkring som gjorde att jag inte orkade med att knappt försöka.

Mitt andra barn ammade jag lite under ca 3 månader sen orkade jag inte mer och kände att det inte funkade alls. pga. olika omständigheter.

Det gjorde förjävligt ont emellanåt och då kände jag bara att det inte var värt det.

Då var det så att man skulle amma var3e timma typ. Nu rekommenderas man att amma varannan typ så att det verkligen kommer igång. Vi får se hur det blir. Jag har en önskan om att det ska funka men samtidigt vet jag att vissa omständigheter försvårar amningen och att det är skönt att få hjälp av pappi :)

Jag tror han vill ge ersättning (men han kommer ångra sig när det är han som ska stiga upp på natten å flaskmata hihi).

Det var skön luft ute och jag längtar så oerhört efter att kunna promenera som folk!

Jag har märkt att vågen har ökat nåt kilo sista veckorna, förmodligen för att bäbis lägger på sig men också för att jag rör mig minimalt och samlar vätska.

I natt har jag sovit 3-4h.Kunde inte komma till ro så jag låg vaken till ca 3 och vakna vid 6 tiden..suck!

Kom snart bäbis, så jag har nåt att vara vaken för :)

 

Å i natt har jag fått sova!!!

Vaknade 6.23 typ och kände bara hur jävla lycklig jag var för det :)

Åt en smörgås och drack en halv kopp te, mer ryms inte i magen på morgonen, å la mig och toksurra älsklingen vaken kl. 7.30 haha. Sen när han steg upp somna jag om en stund ;)

Nu är det bara å ta tag i det sista i skolan vad gäller psykologin. måste passa på då armarna och huvudet orkar.

Lite mer molande värk har börjat smyga sig på med sammandragningarna. Känns hoppfullt!

Ikväll ser vi nog något/några avsnitt av "en unge i minuten" och bölar ikapp. :)

 

 

 

 

 

Av graviditeten har gått.

Vad gör man för att 10% ska gå fort då man sover som en kratta, har ont (fogarna) i stort sätt hela tiden, inte kan äta, gå, sitta, ligga, socialisera, duscha, skita, sköta skola, hem, barn, samboliv med mera med mera med mera med mera....på ett vettigt sätt?

För tillfället är det svårt att vara positiv kan jag ärligt säga.

Jag vill tacka min älskade sambo och pappa till en efterlängtad bäbis för att du är så fin med mig och barnen och att du styr upp allt så fort jag inte orkar ett smack och för att du orkar med denna långa jobbiga (till och från ett helvete) graviditet.

Jag vill också hylla mig själv för att jag vid 40-41års ålder klarar av detta (ibland med nöd och näppe) men lyckan över att få barn med den man älskar mest av allt är det som för oss framåt :)

Kärlek.

Du är så hjärtligt välkommen ut..