embysliv.blogg.se

Har min sambo skrivit om i detalj på sin blogg http://embyspappa.blogg.se/ .

Jag har klurat på hur jag ska förklara det största man är med om i livet. När ens barn föds.

När min son föddes blev det akut snitt, när min äldsta dotter föddes blev jag igångsatt (som förstagångsföderska eftersom jag snittats tidigare) och det tog en eeeeeeeeeeeeeevighet innan hon såg dagens ljus. Närmare 56h!

 

Den här gången blev det tillslut igångsättning eftersom hinnsvepningen torsdag den 7/11 inte ledde till nånting helt enkelt. Jag var bara öppen ca2cm och tappen ca 1-2 cm utplånad.

Inget hände mer än att jag fick lite småvärkar så nästa dos av cytotec fick jag kring 11. Det stod fortfarande stilla men något tätare värkar fick jag iaf.

Vi fick rum 9 på BB och man beslutade att inte ge mig fler doser (man kan få upp till 8st) utan avvakta och se vad som kunde hända. Jag fick dock mer och mer ont ju längre tiden fick, och vid 16tiden kände jag att jag ville ha smärtlindring. Det som erbjöds till mig var bad och sterila kvaddlar.

Jag valde att hoppa i badet. Värkarna var jobbiga och jag kände att det  inte eg. hjälpte så mycket med badet. Dessutom gick det ju inte å få sådär riktigt varmt som jag är van med, och när jag steg upp ur badet med ca 1-2 min mellan pinvärkarna frös jag så mycket att jag trodde jag skulle tuppa av.

Min älskade sambo var underbar hela tiden och hjälpte mig med andningen och hålla handen, massage och peppande ord och omfamningar. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan honom där. Lycka över att ha en sån underbar partner.

Fortsatte att andas på förlossningsrummet och ta varje värk minut för minut, kändes dock jobbigare ju längre tiden gick och jag sa ja till 2st kvaddlar  (sterilt vatten som sprutas in under huden) på ryggen. Jag kan såhär efteråt säga F Y F A N  det är den värsta smärtan jag någonsin känt...jag bokstavligen skrek rakt ut och grät av smärta!, blev fan chockad över hur ont det faktiskt gjorde!! :O Dock hjälpte dem efter några minuter och smärtan i ryggen blev faktiskt bättre. Men nä det var nog inte värt det ändå.

Jag blev rullad i rullstol till vårt rum på BB igen för att åter avvakta tätare och starkare värkar. Det blev några timmar med jobbiga värkar som bara kändes mer och mer och kom tätt och smärtade hela värkarna. Det var en underbar barnmorska som hjälpte oss att ta värkarna, för nu kunde Tobias bara bistå med sin hand som jag kramade för varje värk för jag var tvungen å bara koncentrera mig på att andas och se fram emot en minut utan värk.

Det var riktigt jobbigt.

Jag mins att jag tänkte " såhär ont ska det inte göra om inget har hänt" jag längtade efter lustgas och EDA. Tillslut stod jag inte ut längre och barnmorskan kollade status kring 19 tiden.

JAG VAR ÖPPEN 5CM och vid värk ca7!

Hon viskade till Tobias att "nu blir det barn". Lycka....över att få det tyngre drogerna tänkte jag medans älsklingen grät av lycka över att bäbisen skulle komma :).

Jag gick (medans barnmorskan körde rullstolen bakom mig) mot förlossningen. Fick 3 värkar på vägen och hann tänka "tänk om barnet kommer ut på vägen".

Väl framme på förlossningsrummet slet jag åt mig lustgasen och tror inte jag slutade andas i masken förrän jag krystade ut vår dotter.

Jag bad om EDA men tänkte för mig själv "jag kommer inte hinna få det..det här går för fort" och jag hade rätt. Jag blev lagd på sidan för att förbereda för EDA´n men jag fick krystvärkar och kunde inte hålla tillbaka. Jag fick snabbt lägga mig på rygg för att inte bäbisen skulle dimpa i golvet. Jag kan ärligt säga att jag inte har en aning om hur många gånger jag krystade eller hur länge det tog innan jag kände att hon var på väg ut och Tobias såg hennes huvud, men tillslut var hon bara där.....skrek till lite och lades på min mage varm och blöt...klockan var 20.11. Hon var det finaste vi sett och lyckan var total.

Narkosläkaren hade vänt utanför dörren då han hört hur jag krystade ut henne.

Jag måste säga att jag är oerhört stolt över mig själv hur jag lyckades på endast bad, 2 kvaddlar och lite lustgas föda ut vår bäbis på 4080g och 52cm.

 

Såhär efteråt känns det som att man vill göra om allt! Om och om igen..